Det gula huset på
BEHMBROGATAN
FLYTT PÅGÅR
- Eller Adventskalendern som kom av sig
16-17 December 2024
I måndags tog jag tåget till den lilla staden för att hämta nycklarna. Med på resan var ett lass julstjärnor, en dator och en berättelse om Landskamrer Croneborg - den första person som jag vet bodde på adressen 1796. Jag hann inte skriva klart, såklart, och tänker att Croneborg kanske får avsluta den här adventskalendern på julaftonsmorgonen istället.
Tills vidare, kommer lite sporadiska uppdateringar om vår flyttstatus.
Den lilla staden visade sig från sin mest blåsiga sida och det var en stressad, rödögd och iskall Louise som klev in på Kungshems fantastiskt vackra kontor på Kungsgatan. Kanske gjorde jag inget vidare intryck, med huvudet fullt av logistikplaner, Croneborgs, inköpslistor mm och var inte riktigt närvarande i socialpratet. Men på insidan bubblade det i alla fall av förväntan.
Nyckeln i dörren "Hej huset, minns du mig? Ser du ut som jag minns dig?", frågade jag. Lite som när man pratar högt i skogen för att skämma bort eventuella djur, ville jag liksom förbereda husets kvardröjande själar på att 'här kom nu en från de levandes värld för att fredligt samexistera'. Huset svarade inte. Det var tyst, fridfullt och kändes väldigt välkomnande. Från lägenheten i nedervåningen kunde jag höra skratt från små flickor. Kanske är de i Vanessas ålder?
Ivrigt river jag upp julstjärnorna ur min lilla dramaten men insér ganska snabbt problemet. Spik och hammare har jag packat med, men det finns ju ingenting att stå på. Ålar mig upp på den smala fönsterkarmen i någon slags spindelmannen-manöver, spjärnar fast mig med axeln samtidigt som jag spikar med den lediga handen. Ner för att hämta sladden och anpassa längden, sen upp igen. Ner för att hämta stjärnan och anpassa längden, sen upp igen. Repetera 8 gånger. Mina ben känns som om de har sprungit maraton men julstjärnorna kom i alla fall på plats tillslut.
Fast att kroppen värkte och sömbristen gjorde sig påmind, kände jag mig ändå nöjd med dagens insats. Skulle i alla fall vara hemma och i säng innan midnatt. Trodde jag...
Tåg mot Stockholm C - Inställt!
Ja alltid är det något som ska jinxas när man försöker sig på en kamikazeflytt strax innan jul. Funderade en stund på om jag bara skulle sitta där som ett fån och vänta, gå tillbaks till huset och sova på golvet, eller ringa pappa och ropa "hjälp"...
Det blev en magisk kvällspromenad istället. Och hem, och i säng, kom jag också tillslut.
Nu fortsätter flyttkaoset och idag, onsdag, ska vi hämta bilen och börja köra grejer.
Skrivstugan önskar god frid så länge, och kommer antagligen befinner sig i radio-skugga några dagar till nu.
